Idag träffade jag för första gången Jenny, som satte igång Facebook-gruppen ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central”. Så konstig känsla, att känna någon så väl utan att man har träffats. Det är drygt ett år sedan vi pratades vid för första gången. Då hade vi haft kontakt via Facebook några veckor, men så kom det ett problem som inte kunde lösas med textmeddelanden. Vi behövde prata, lära känna varandra, för att kunna lösa vissa knutar. Så är det ibland och jag är så glad att jag tog kontakt med Jenny, hon har varit en riktig klippa för mig.
Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central
Med på lunchen idag var också Maja, Ouassila och Ellinor som också deltog i mottagandet av människor på flykt. Fantastiska kvinnor! <3 <3 <3 Maya hjälpte till där hjälp behövdes, prestigelöst engagerade hon sig via flera olika organisationer och tog på sig vitt skilda uppgifter. Ena dagen hjälpte hon till på ett boende, nästa dag var hon chaufför för att en tredje dag laga mat. Ouissila var också en alltiallo som tillslut landade i att styra upp matlagning på transitboenden. Hon hjälpte till både i moskéer och kyrkor, vilken religion man tillhör spelar ingen roll särskilt inte när människor är i nöd. Ouissila som själv är muslim berättade hur fantastiskt samarbetet med S:t Clara Kyrka och Katarinakyrkan varit och att de fortsätter samarbetet med moskéen. Det är människor som Ouissila som sätter grunden för integration, för erfarenhetsutbyte på lika villkor där människor möts. Ellinor började, liksom jag, med samordning via Facebook-gruppen. Hon identifierade ett behov av ett fristående klädlager som kunde samla in kläder och dela ut till boenden och organisationer. Därför startade hon, tillsammans med Jenny och några andra volontärer, Magasin Stockholm. Det nybildade initiativet lyckades få ett sex-månaderskontrakt på en lokal där de kunde bygga upp ett centrallager. När lagret stängde skänktes kläder till olika organisationer i Sverige och utomlands. ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central” är ingen organisation, utan ett initiativ i form av en Facebook-grupp med över 16 000 medlemmar. Alla bor inte i Stockholm och alla har inte varit aktiva i att ta emot människor på flykt på Stockholms Central, men alla har varit med och spridit information så att mottagandet på Stockholms Central har fungerat. Tusentals människor har bidragit genom att dela information med nära och kära så att mat och förnödenheter, transporter, boenden, tolkar och annat har kunnat ordnas till alla människor som flytt krig och terror. Vi fem var en liten del, men som kuggar i hjulet jobbade vi på att hitta smörjmedel för att få hela maskineriet att fungera. Jag tror att det var därför Jenny valde ut oss när Stockholms Stadshus skickade en inbjudan för att diskutera hur Civilsamhället och staden kan arbeta mot samma mål.
Volontären som entreprenör
Gemensamt för alla var förmågan att se behov och hitta lösningar. Att vi alla agerade självständigt, oavsett om vi var en del av en organisation eller om vi rörde oss mellan olika organisationer. För som volontär i en kris kan man inte förlita sig på att andra ska visa en vad som behövs göras. Man måste hugga i och våga fatta snabba beslut. Blir det fel får man stå för det, lära sig och göra rätt nästa gång. Försöka förmedla sina erfarenheter till de som är runtomkring, och bygga upp rutiner och strukturer allteftersom. Många av de rutiner och strukturer som byggdes upp under den här tiden, inom olika initiativ och organisationer, kom sig av misstag eller problem som uppstod. Det gick inte att förutse allt som skulle hända, det var för mycket på samma gång. För många människor som ville hjälpa och för många människor som behövde hjälp för att det skulle finnas tid att sätta en långsiktig planering. I moskén sov över 150 personer varje natt i flera månader, Nobelberget hade 400 bäddar i två veckor. Därutöver öppnades transitboenden hos studieförbund, fackliga organisationer, kulturhus och många andra lokaler. Jag tror över 5000 volontärer hjälpte till, kanske ännu fler. För enbart inom Refugees Welcome Stockholm hade vi 2000 – 3000 volontärer de första tre månaderna, och det var otroligt många fler som engagerade sig via andra initiativ och organisationer.
Tyvärr glömde jag ta en bild av oss på lunchen idag, men förhoppningsvis kan jag få en gruppbild imorgon när vi träffas igen på Stockholms Stadshus. Det ska bli spännande och jag ser fram emot fler träffar med Jenny, Maya, Ouissila och Ellinor!