I tider av transformation och snabba förändringar blir behovet av tydligt och modigt ledarskap större än någonsin. Men vad händer när ledarskapet i stället bygger på fasad, på starka ord utan substans? När det som utges för att vara en tydlig riktning snarare är ett scenframträdande?
Under min karriär har jag sett hur denna typ av ledarskap kan uppstå i olika sammanhang: inom företag, ideella organisationer och till och med i högt uppsatta styrgrupper. Det är inte alltid uppenbart direkt. Tvärtom kan det vara förvillande övertygande. Men effekterna visar sig snart: osäkerhet, splittring och stagnation.
När retoriken ersätter riktningen
Ett vanligt kännetecken på svagt ledarskap är överdriven retorik. Vi har alla hört det:
- ”Jag är den bästa på att bygga team.”
- ”Vi ska bli världsledande.”
- ”Hos oss är det högt i tak.”
Men när dessa ord inte backas upp av konkreta handlingar, uteblir tilliten. Det är en sak att prata om inkludering men en helt annan sak att göra plats för oliktänkande i beslutsrummet. Det är en sak att prata om samarbete, en annan att leva det. Särskilt när det innebär att släppa kontroll.
Ledarskap handlar inte om att ta plats i rummet. Det handlar om att skapa utrymme för andra.
Performativt ledarskap i praktiken
Ett ledarskap som bygger på image snarare än innehåll kännetecknas ofta av:
- Ständiga storord: Där ”vi är bäst” ersätter konkreta mål eller strategier.
- Symbolhandlingar: Beslut som tas för att se bra ut snarare än för att lösa faktiska problem.
- Tyst tolerans: När informella maktspel tillåts så länge de inte hotar fasaden.
Det kan handla om att en chef omger sig med lojala röster snarare än kompetenta ifrågasättare. Eller att feedback efterfrågas men inte tas emot. Eller att visioner kommuniceras utan förankring i verkligheten.
Varför är det ett problem?
För det första förlorar organisationen fart. Team slutar ta initiativ när de inte vet vad som är på riktigt. Talanger lämnar när de märker att makt går före kompetens. För det andra urholkas kulturen. När ledarskapet är otydligt och makten flyttas till informella strukturer, uppstår tystnadskultur och misstro.
I slutändan blir det svårt att driva verklig förändring. För förändring kräver tillit, mod och konsekvens, inte bara storytelling.
Hur känner man igen det?
Här är några tecken på att ett ledarskap är mer sken än substans:
- Visioner som byts ut lika snabbt som PowerPoint-mallar
- Frågor besvaras med slogans snarare än riktning
- Den som ställer obekväma frågor marginaliseras
- Roller och mandat är otydliga, men vissa tycks ändå få mer inflytande än andra.
Vad kan vi göra istället?
För den som vill bidra till ett mer transparent och tryggt ledarskap, oavsett om du är chef, projektledare eller teammedlem, finns det flera vägar framåt:
- Ställ följdfrågor. När någon säger ”Vi tror på samarbete” – fråga hur det märks i praktiken.
- Skapa klarhet. Tydliggör roller, mandat och förväntningar i varje sammanhang du leder.
- Var modig. Lyssna på kritik, även när den skaver. Det bygger förtroende.
- Visa hellre än säg. Det ledarskap vi litar på mest är det som syns i vardagen, inte i visionen.
Genomskåda, ifrågasätt, förbättra
Vi behöver fler som vågar se igenom skenet och ställa de svåra frågorna. Inte för att peka ut utan för att bygga upp. Starka ord i all ära, men verkligt ledarskap mäts i handling, inte retorik.
Så nästa gång någon beskriver sig som en naturlig ledare, en visionär eller världens bästa på samarbete, titta inte på orden. Titta på hur det känns i rummet. Titta på vad som faktiskt händer.
Och fråga dig: Leder den här personen eller uppträder de bara som en?